Skriv ut siden

Bernhards Bibliotek

Intervju Av Marit Aronsson (04.11.2013 10:58 | Sist endret: 05.11.2013 11:02)

Ulla West är aktuell med ett månadslångt Bernhard_Ferry Radax_stillresidence på Kunsthall Trondheim, en arbetsperiod som kommer resultera i en separatutställning på samma plats i januari 2014. I många år har hon läst den österrikiska författaren Thomas Bernhard (1931-1989), och när hon stötte på begreppet Onda Andens Bibliotek i en av hans böcker så startade en tankeprocess som mynnat ut i ett livsprojekt som aldrig kommer bli färdigt.

Att börja prata med Ulla West om hennes projekt om Thomas Bernhard är som att öppna på en lucka till en labyrintisk värld av dolda och synliga sammanhang, klokskap och associationer. Ger man sig tid får man följa med runt i hennes mindmap över hennes läsning av Thomas Bernhard.

Ditt projekt här handlar om att utveckla Onda Andens Bibliotek. Kan du berätta vad det är?

Det är den första frågan i hela mitt projekt; VAD är den onda anden? Den frågan leder mig till fler och fler trådar, fler och fler böcker av fler och fler tänkare, skriftställare, författare, filosofer. Onda Andens Bibliotek är något som Bernhard återkommer till i sitt författarskap, och består alltså av verk av de tänkare och de författare, de personer som är viktiga att ha med sig vart man än tar vägen.

berhard_radax_still6Jag fick en tydlig helhetsbild när jag läste om flera av de författare och tänkare som nämns i Onda Andens Bibliotek. Jag hade läst dem förr men nu fick de en ny mening, ett sammanhang och bilden klarnade. Jag fick ihop hela mitt lärande. Med urvalet i Onda Andens Bibliotek tycker jag mig få en ordning på allt jag läst.

I Thomas Bernhards roman Utplåning, ett sönderfall (Utslettelsen) ger en läromästare sin adept vid namn Gambetti den litteratur som han anser vara den helt nödvändiga för att man ska kunna överleva. Han börjar med fem boktitlar som han läser och som de sedan diskuterar under långa promenader. Genom samtalet växlar de mellan vem som är lärare och elev. Här ser jag en parallell till samtidsfilosofen Jacques Rancière, som skriver att grunden för allt lärande är den totala jämlikheten. Lärandet är mer ett utbyte av tänkande än att man har en sändare och mottagare av kunskap. Denna sida av hans filosofi gestaltar Thomas Bernhard på ett sätt i sin fiktion.

Vad är då en Ond Ande, och vad kännetecknas de av?

Jag förstår Bernhards uttryck Onda Anden som att man kan vara besatt av en ond ande, att vara osalig, att inte vila lugnt i sakernas tillstånd. Att inte gå i led utan att gå i motsatt riktning. Att man vågar kasta sig ut, riskera allt, vara på gränsen till utplåning. På gränsen till att vara ingenting, att vara en katastrof. Det ligger en oerhörd fara i detta, och man måste utsätta sig för den faran, risken att det man gör ingenting blir. Bernhard har en oöverskådlig lista över onda andar, och jag utvecklar den med en undersökning av vad den onda anden är idag. Bernhard nämner t. ex. Goethe, Kafka, Schopenhauer, Montagne, Kant, Voltaire, Dostojevski etc. Listan är full av män, och för varje man vill jag också ha en kvinna. Kvinnor blir inte stora förrän de blir sedda, tar plats! Thomas Bernhard nämner Ingeborg Bachmann och Virginia Woolf. Jag tittar i sammanhanget på Marguerite Duras och Unica Zürn, kanske också Agnes von Krusenstierna, Cora Sandel, och nu verksamma författare i Sverige som Sara Stridsberg, Mara Lee och Gabriella Håkansson. De är mycket kloka och vidtänkta, skriver bra. De kan vara onda andar i mina läsningar!

Hur ser din arbetsdag ut här i Trondheim?

Det fina med att vara på residence är att jag är bortkopplad från min vanliga vardag och har hela dagar på ett sätt som jag inte har hemma i Stockholm. Här kan jag verkligen låta mig gå in i projektet. Jag läser t. ex. Bernhards debutbok Frost, som jag idag upptäckte är en rapport om 27 dagar. Jag är i Trondheim 27 dagar, och skriver rapport om varje dag! Sådana paralleller finns hela tiden. Det jag vill göra här är att fördjupa mig, dvs fokusera på Bernhard och de frågeställningarna som han skriver om och de spår jag får upp och kan följa likt en detektiv. Jag gör det till exempel genom så kallade närläsningar. Utgångspunkten har förstås varit att läsa vad som finns översatt till svenska. Det går till så att jag översätter de av Bernhards böcker som inte finns översatta till svenska men till engelska eller nu här i Trondheim till norska. Läsningarna är alltså översättningar av översättningar till mitt språk, svenska. Det är ett sätt att jobba mig in i varje mening; skrivande, ibland också högläsande. Hjärnan och handen jobbar samtidigt i ett påtagligt görande, vilket gör att jag kommer in i ett slags flyt, en energi. Det är just dit Bernhard för mig som läsare, i sina monologer.

Du nämner att det finns olika spår eller trådar i projektet. Kan du berätta om något av dem?

Det jag kallar silhuettspåret kommer från den första boken Gambetti fick läsa, skriven av författaren Jean Paul Richter (1763-1825). Huvudpersonen Liebgeber (som har ett alterego som heter Siebenkäs) har ständigt ett svart papper och en sax i fickan så han alltid är redo att klippa silhuettbilder av intressanta personer han träffar. Jag läste hela boken högt, spelade in, gjorde anteckningar, kopierade upp boken i faximil i fem exemplar (eftersom den inte fanns att få tag på annat än på google-books) och så har jag plockat ut olika saker ur handlingen som jag ägnat mig åt, t. ex. silhuettklipp av intressanta personer för projektet. Jag kommer också ha ett trondheimsspår som kommer att bestå av en kartläggning av promenader jag har gjort i staden.

bernhard_radax_still5Har du en konkret plan för vad du vill visa på utställningen i januari?

Ett långsiktigt mål med projektet är att göra en modul, en fysisk behållare till dessa böcker som är med i Onda Andens Bibliotek; att helt enkelt (och komplicerat) GÖRA Onda Andens Bibliotek! Bernhard nämner att det innehåller sådana böcker som är nödvändiga för själen, som man måste ha med sig var man än reser i världen. Därför bör biblioteket vara mobilt och flexibelt; kunna anpassas till det behov man för tillfället har. Det kan vara som en form av utställningsmodul och t. ex. innehålla projektor som kan projicera stora och små bilder. Det kan också innehålla böcker och diverse tekniska lösningar som gör att man kan nå olika saker med den. Möjligheterna är många och vägen lång. Det jag presenterar i Trondheim är mitt i en process.

Rent konkret vill jag komma fram till en gestaltning som gör att man blir nyfiken, men utan att det blir spektakulärt. Det är inget att sticka under stol med att det är intellektuellt; det består ju av böcker, ord och tankar. Men inte uteslutande det. Bernhard återkommer hela tiden till att han ser sitt berättande som en teaterscen. Först är det totalt mörker och så öppnar orden ljuset på scenen. Så växer ett komplext landskap fram.



Related news

No Comments

Add a comment:

*Required fields




Subscribe to comments RSS Feed