Sabina Jacobsson, Stig Marlon Weston og Jon Vang, Galleri Maria Veie



Sabina Jacobsson, Stig Marlon Weston og Jon Vang, Galleri Maria Veie

 

SABINA JACOBSSON

Bildeserien ”Kometgatan 3” av Sabina Jacobsson har noe rørende, nesten sørgmodig over seg tross de fantastiske fargene, objektene og detaljene som er dokumentert. Bildene er tatt fra hennes barndomshjem på Gotland, et atriumhus* i Visby, der hennes foreldre fortsatt bor. Bildene vitner om et hjem der ”alt er som før”. Deler av interiøret i huset har stått uendret siden 60-tallet. Foreldrene hennes begynner å bli gamle og det er usikkert hvor lenge huset kommer til å stå i fremtiden. ”Kometgatan 3” har sitt utgangspunkt i denne usikkerheten og et ønske om å dokumentere dette barndomshjemmet: 

”Jag vänder tillbaka till min barndom och återskapar fragmenter av mina minnen. En uppväxt i ett atriumhus i Kometgatan 3, där alla hus var tillsynes lika. Efter ett tag upptäckte jag att bilderna förstärkte mina minnen och gav mig nya sätt att betrakta huset på. Allt har på något vis kommit mig mycket närmare nu än vad det har varit tidigare. Projektet kommer att fortsätta med en porträttserie av mina föräldrar.”  

*Atriumstilen har en fyrkantig insynsskyddad gård.

Radhuslängan bildas av att grannens garagevägg utgör ena långsidan på gården. Husen byggdes 1962 och färdigställdes 1963. De var billiga att bygga. På 60-talet var det nydanande med dessa hus. Det första som byggdes var den helgjutna betonggrunden samt skorstenen. Det såg lite konstig ut men skorstenen skulle vara så stabil att den stod utan annat stöd. Vardagsrummets ena långsida mot gården har stora fönster längs hela sidan. Mot gatan är det ett mindre fönster så insynen är liten samt att bullernivån minskas. Husen är mycket barnvänliga. Om barn är ute på gården kan man se dem från alla rum. Samtligarum har fönster mot gården. Köket och matrummet är ett öppet utrymme. Dessutom finns 4 rum i huset. Badrum med toalett samt en ex. toalett, tvätt och pannrum finns. Värmekällan var från början oljeeldning men numera har detta bytts ut mot annan värmekälla. Det finns en vind som rymmer många prylar. Källare saknas.

Dagny Jacobsson   
 

JON WANG

Jeg har forsøkt å fotografere scener i mitt nærmiljø som kan oppleves som tidløse eller med en følelse av nostalgi. Jeg har bevisst benyttet meg av tradisjonell film og bevart svakheter som uskarpe og riper i negativene på en måte som gjør at bildene likner mer noe man kan finne i en eske på loftet eller i et fotoalbum fra barndommen. Komposisjonene er enkle og inneholder få elementer for å gjøre de mer universelle og knytte de mer til betrakterens egne assosiasjoner enn virkeligheten de ble fotografert i. 

Jeg forsøker ikke å komplisere verkene unødig. Jeg forsøker å oppnå rene og enkle uttrykk som formidler én følelse, én tanke. Jeg ønsker å konfrontere betrakteren så direkte som mulig men uten å "rope". Derfor foretrekker jeg å jobbe i små format som krever en intimitet mellom bilde og betrakter. Jeg dyrker elementet av overraskelse som følger med fotografisk film. I den digitale verden går jeg aldri hjem uten å vite hva jeg har, men negativet gir en helt annen følelse å jobbe med. Negativet som et fysisk objekt, selv om det er ripete eller feileksponert er viktig for meg. Jeg liker at bildene mine er tvetydige, at de gir helt andre assosiasjoner enn det de faktisk er fotografier av. En haug med asfalt likner en maurtue, merket etter en container ved et byggefelt likner en teltplass. Når bildene svever mellom hva de er og hva betrakteren ser har jeg lykkes. 

 
STIG MARLON WESTON

Man reiser for å se på, ikke for å komme frem til målet. Det er tryggest slik. Foran reisens endepunkt er det alltid satt opp et beskyttende gjerde så alle vet hvor de skal gå, og ingen kommer for nært. Fra bak glass og vindusramme kan man se seg rundt uforstyrret, og en høy hekk verner mot uønskede inntrykk. Den fysiske opplevelsen av det andre stedet uteblir, men ved å følge skiltene finner man kanskje en plass med fin utsikt.  

Bildeserien er en videreføring av tema fotografen har arbeidet med i flere utstillinger tidligere. Stig Marlon Weston tar her for seg konflikten mellom å  se på og ta del i, som kommer til uttrykk i den allmenne opplevelsen av ’å se på utsikten’. Fotografiene ble laget som en reaksjon på hvordan mennesker bygger og avgrenser landskap og omgivelser på et slikt vis at man blir avskjermet fra å ta del i det man ser. I stedet blir selve opplevelsen av det å betrakte omgivelsene omdefinert til en aktiv handling i seg selv mens omgivelsene man har reist langt for å utforske forblir utilgjengelige. Disse reisebildene gir deg ikke en opplevelse av eksotiske steder, men viser i stedet hvor nært du kan forvente deg å komme på neste ferietur.


No Comments

Add a comment:

*Required fields




Subscribe to comments RSS Feed